Manliga ideal vs. Kvinnliga ideal
Jag satt här på förmiddagen och såg på den fantastiska serien Weeds när min kära vän Markus sa en intressant sak om ideal.
I media rent generellt så ser vi dagligen människor som påverkar hur vi tror att vi bör se ut för att bli accepterade i samhället. Vissa är beredda att följa den här stereotypbilden till punkt och pricka, utan att ta deras egna välmående till hänsyn medan andra är nöjda med att vara den dom är oavsett vilken bild samhället projicerar av människokroppen.
Det intressanta är dock de manliga och kvinnliga idealen i jämförelse med varandra. Där en man helst ska vara vältränad med mindre underhudsfett än en tomat och en kvinna ska ha stora bröst och en fyllig rumpa. Den här skillnaden är mest markant på en kanal som heter MTV och ses flera gånger dagligen i serier, musikvideor och allt vad den, enligt mig, innehållslösa kanalen sänder.
Till det jag tyckte var intressant nu då. Kvinnor/flickor/tjejer klagar ofta på att bilden för hur de ska se ut är orealistisk då tjejerna i media är ohälsosamt smala och av många uppfattas som ouppnåelig. Om det är ouppnåeligt eller ej har egentligen inte med saken att göra, utan hur kvinnor och män på olika sätt tacklar dessa ideal som ständigt körs ner i halsen på oss. Jag ber er att tänka på hur männen i media ser ut en stund. Denna man har överarmar som mina lår och magrutor så väldefinierade att till och med jag som kille skulle vilja känna hur de egentligen känns. Jag tycker att männens mediabild är överlägset mer ouppnåeligt än kvinnornas, men ändå så hör man sällan män klaga över det.
Är det här någonting som vi män bara ignorerar? Eller försöker vi i tysthet och utan resultat att uppnå idealen?
Det jag inte förstår är varför sjukdomen anorexi är mest utbredd bland kvinnor när idealen för män är hårdare. Jag vill inte trampa någon på tårna nu, eller i alla fall inte för hårt, men om man skulle utse ett av de två könen som besitter makten att kunna välja och vraka bland det andra könet en fredagskväll runt klockan 02:00 på krogen så är det utan tvekan ni kvinnor. Då borde ju pressen på oss män rent logiskt vara större, eller hur? Det finns en gammal historia som lyder: Skulle en kvinna hitta en naken man i sin dusch skulle hon skrika, skulle en man hitta en naken kvinna i sin dusch så skulle det vara hans bästa dag någonsin.
Jag blir inte klok på det här oavsett hur mycket jag tänker på det. Jag tycker att det är bra att det finns ideal som vi kan sikta på att uppnå. Att dessa idealen har blivit vad de är idag tycker jag dock enbart är sorgligt. Ett mål bör vara realistiskt för att individen överhuvudtaget skall fortsätta att sträva mot det. Att vi fortsätter att sträva mot ett mål som finns i himmelen när ingen av oss har vingar kan jag helt enkelt inte förstå.
Det farliga är ju att kvinnoidealet är ”sjukare”. Det tjejer/kvinnor som är besatta av idealet idag vill uppnå är endast att vara smala och snygga. Det män vill uppnå, som jag har förstått det, är en vältränad och snygg kropp. Männens vältränade och snygga kropp känns enligt mig frisk och naturlig, snarare än sjuk som kvinnans.
Sedan kan ju besattheten av att uppnå ett ideal, för männens del, resultera i att de t.ex. hamnar i träsket som träningsnarkomaner. DET är lika läskigt som att tjejer/kvinnor får ätstörningar.
Jag har ju själv varit träningsnarkoman och haft ätstörningar, på en och samma gång. Det var helt klart den värsta perioden av mitt liv. Jag missade delar av mitt yngre tonårsliv p.g.a. att jag var besatt av både träning och mitt utseende. Jag upptäckte det dock i tid och fick snabb hjälp av t.ex. mamma och pappa så för mig gick det ju bra. Men en sådan tur har ju inte alla, tyvärr.
Jag avskyr ideal överhuvudtaget. Det beror inte på att jag själv inte skulle kunna uppnå ett ideal för det tror jag alla människor vandrandes på denna jord är kapabla till. Nej, det beror på att jag anser att idealet, enligt egen erfarenhet, snarare är en sjukdom än någonting nyttigt man bör sträva efter att uppnå.
Jag är rädd för idealet och tycker hela konceptet som råder idag är onaturligt och obehagligt. Sedan är det ju ett faktum att pressen på kvinnor/tjejer idag är större än vad den är på män, men fortfarande finns det ju givetvis en underliggande press även på män som uppfattas som minst lika hotfull den.
Nej, för fan, lev livet varje dag som om det vore din sista. Det är ett koncept jag följer och jag mår ju tokbra med mig själv. Jag är den sista att skämmas över det extra hull jag har. Sedan vet jag ju vilka banor man tänker i när man strävar efter ett ideal – det är ingen lätt fight att vinna, men det går. Eftersom jag helt omedvetet började svälta mig själv försöker jag idag tänka på att sköta mig.
Men visst har även jag tankar på hur det skulle kännas att leva med ”idealkroppen”. Vem har inte det? Jag strävar bara inte efter att få den.
Förstår helt klart vad du menar, och jag håller med dig.
Jag förstår din poäng, men samtidigt – det är faktiskt lättare för män att skaffa ”drömkroppen” än vad det är för de flesta kvinnor. Du nämner inte att kvinnoidealet är också ett ideal där kvinnan inte får ha underhudsfett eller lovehandles. Man ska ha en saftig rumpa och stora bröst, platt mage och smala ben.
En man har faktiskt inte lika höga krav på sig. Män får lättare dessa magmuskler som många strävar efter, ni har inget underhudsfett som bara SKA vara där pga av kommande bebis, utan ni kan faktiskt gå hela vägen.
Sen är det väl upp till en själv om man väljer att vara missnöjd med sitt utseende och om man väljer att ta åt sig av den skiten som kastas på både kvinnor och män. Är du nöjd så låt dig inte påverkas.
Det är lättare sagt än gjort.
Jag själv har väldiga komplex för min kropp. Det känns som att man inte kan komma någon vart här i livet utan den där drömkroppen, men egentligen handlar det bara om att tycka om sig själv!